sugarcane

Denna helgen blev inte som jag tänkt mig. Fredagen kommer jag knappt ihåg. Så tråkig var den. Det enda jag kommer ihåg är att jag satt & grät. Vilket jag gjorde idag också. Patetiskt. Eller är det de?
Jag vill bara slänga väck dessa tankar jag har i huvudet. Tömma skallen. Känna mig fri. Fatta så jobbigt det känns att känna att det inte finns en enda människa som lyssnar på en. Som tar sig tid & bara lyssna på allt skit man vill slänga ur sig. Och sen när man har hittat en person som verkar bry sig & ber en berätta, då går det inte. För man har den inställningen i huvudet att personen egentligen inte bryr sig och bara vill prata om sig själv istället. Jag stänger av totalt. Det är synd om dom som verkligen bryr sig & som vill försöka, men jag kan inte hjälpa det. Hur ska man kunna förklara en sak för en person, sådana saker man knappt förstår sig på själv. Dessa sakerna jag går runt & funderar på..det är småsaker som bara blivit större & större för att jag inte berättat dom sakerna för någon. För att ingen gett sig tid till att lyssna, eller dom som utnyttjat mitt förtroende. Varför ska detta kännas så jävla svårt för? Det borde vara lätt att bara öppna käften, lätta sitt hjärta. Så vill jag att det ska vara. Men det är så mycket i livet som man vill, som man verkligen inte kan få. Hoppas jag öppnar mig snart, för jag orkar inte hålla på såhär. Känns meningslöst att gå runt & må dåligt.
Jag ska snart gå & lägga mig. Hoppas att morgondagen kommer kännas ljusare. Men tror knappast det. Det är ju söndag då. Det blir säkert bättre på måndag. Då sätter man ju nästan på sig en fasad, där alla tror att man mår bra. Fast det är kanske inte så konstigt när jag säger att jag mår bra, får kanske skylla mig själv då? Äh alltså orkar inte sitta här och prata om mig själv. Bara det jag gjort hela tiden. Skitsamma. Hoppas ni andra har det bra and living your life!
Saknar dig.
ciao.